Alla dessa böcker 2021

Under 2021 siktade jag på 75 lästa, men studier i bokhistoria tog upp mycket tid under våren och teaterföreställningar mycket tid under hösten, så jag landade på 72, vilket jag är mycket nöjd med. Sedan november är ca 60 % av mina böcker nedpackade, så alla lästa böcker finns inte med på gruppfotot (som innehåller 48 böcker).

Snyggaste bok
Butleriana, av Samuel Butler. Boken är utgiven av Nonesuch Press 1932 och tryckt i 800 numrerade exemplar, varav mitt är nr 4. Som alla böcker från Nonesuch är det ett fint bokhantverk, och denna har fantastiskt papper på framsida pärm, med sådana färger att man vill skopa upp dem med sked och äta. Boken innehåller kortare texter av Butler som skriver med säker stil och småputtrande humor.

Bästa omläsning
Good Omens, av Terry Pratchett och Neil Gaiman. Detta var kanske fjärde läsningen. Boken handlar om något så muntert som Armageddon, med en blandning av parodi, karikatyr, slapstick, fars, briljant dialog och ironiskt filosofiska formuleringar. 

Roligaste proveniens
A man in the zoo, av David Garnett (som för övrigt var en av medgrundarna till Nonesuch Press). Boken har ägts av författaren och kritikern Olof Lagercrantz, och innan honom av hans moster Florrie Hamilton (som enligt Wikipedia var ”svensk herrgårdsfröken och kulturpersonlighet”). Florrie och Olof stod varandra nära och det är väl inte så konstigt att han snappade upp hennes böcker. Boken, A man in the zoo, handlar om en man som efter ett gräl med sin fästmö beslutar sig för att skänka sig själv som utställningsobjekt till ett zoo, är i sig rätt underhållande, även om den tappar något mot slutet.

Bubblarna
En tio i topplista ska ju innehålla tio böcker och efter mycket huvudbry så var det två titlar som hade kunnat platsa, men som jag till slut ställde utanför. Det är:

Night and Day, av Virginia Woolf. För mig var denna en ovanlig Woolf, troligen för att det är en tidig Woolf. Det är mer av en traditionell roman och har inte så utvecklade modernistiska drag som hennes böcker får från Mrs Dalloway och framåt. Boken i alla fall välskriven med teman som relationer och sociala miljöer, där föreställningen om andra människor krockar med verkligheten. Woolf upprepar ord som ”reality”, ”real” och ”illusion” som ett mantra under andra halvan av boken. Många fina formuleringar, bitande satir och humor.

The worst journey in the world, av Aspley Cherry-Garrard. En skildring av expeditionen till Sydpolen under vilken Robert Scott misslyckades att komma först till polen och dog på vägen tillbaka. Det är dock inte denna del som är titelns ”worst journey”, utan det är den del-expedition som Cherry-Garrard gör med två andra vintertid (i totalt mörker och med temperaturer som sträckte sig ner till – 60 grader) för att hämta några ägg från häckande kejsarpingviner. Det är en ödmjuk och oheroisk skildring med stor närvaro. När Cherry-Garrard till slut åker från Sydpolen är det med en fysisk lättnad hos mig som läsare. 

10 i topp
Så till den officiella tio i topp 2021, i ungefärlig ordning och av lite olika anledningar.

10. Daghus, natthus, av Olga Tokarczuk. Fascinerande och snudd på hypnotiserande roman, som består av en mosaik av berättelser och fragment om … typ livet. Här finns teman kring identitet, relationer, vargar, tvillingar, svamp, samt kanske framför allt om längtan bort och sökandet efter en trygg punkt i livet. 

9. Istanbul, av Orhan Pamuk. Detta är en biografi om Istanbul och om Pamuk själv, och det är en melankolisk skildring av hur staden tedde sig under Pamuks uppväxt, men även en kärleksfull beskrivning om hur det är att leva med kluvenheten mellan sin historiska identitet och viljan att vara mer europeisk. Pamuk skriver också om sin egen väg till att bli författare, och han väger dessa båda skildringar fint mot varandra. 

8. Letters from Conrad 1895 to 1924, av Joseph Conrad. Innehåller de brev som Conrad skrev till sin vän och sitt litterära stöd Edward Garnett (som för övrigt är pappa till David Garnett, som skrev A man in the zoo. Och boken är dessutom en utgåva från Nonesuch Press). Conrad är en mycket underhållande brevskrivare, men ger också uttryck för ett enormt självtvivel. Jag blev också rörd över den tillgivenheten som Conrad kände för Garnett och som är konstant närvarande i breven. ”And so you’ve kept my letters! Have you! Ah my dear you’ll never meet the man who wrote them again. I feel as if I had somehow smashed myself. But do come over and look at the pieces. The only thing you’ll find uninjured will be my affection for you.” (s. 237)

7. The mirror and the light, av Hilary Mantel. Krasst sett tyckte jag väl att boken var ca 200 sidor för lång. Men bortsett från det en fantastisk bra avslutning på trilogin om Cromwell. Mantel lyckas utmärkt med att skapa en människa av Cromwell, och som sådan med alla hans brister och styrkor blir det lätt att identifiera sig med honom, vilket gjorde slutet till tung, dödsmättad och snudd på ångestfylld läsning. 

6. Skating to Antarctica, av Jenny Diski. Memoarbok och resebok, i vilken Diski vill resa till Antarktis för att hitta renhet (vitt). Temat som växer fram är hur det förflutna tvingar sig in i nuet, men är samtidigt för alltid borta. Den biografiska delen handlar om hur Diskis dotter börjar leta efter sin mormor, dvs Diskis mamma som hon inte haft kontakt med sedan hon var 16-17 år och som hon inte ens vet om hon fortfarande lever. Därtill om svårigheten att uppleva något och behålla det, behålla upplevelsen. Diski bollar det skickligt med insiktsfulla formuleringar och med humor (ofta svart).  Som alltid med Diski finns även en melankoli som ligger som en grundton i stilen, vilket jag gillar. Det var för övrigt Diski som tipsade mig om The worst journey in the world.

5. The pursuit of love, av Nancy Mitford. Ohyggligt charmig roman, rolig, säker och ironisk stil, som påminner lite om Evelyn Waugh. Även om det finns vissa tragiska drag i boken är den överlag en skarp satir över överklassen och över romantiska illusioner om kärlek, allt framfört med en varm och intelligent stil. 

4. Letters to Comondo, av Edmund de Waal. Bok i form av de Waals brev till en äldre, sedan länge död, släkting. Dessa ”brev” handlar om konst, samlande, förskingring av saker, om sorg och om dem ur de Waals släkt som mördades under andra världskriget. Ju längre in i läsningen man kommer, desto mer flyttas fokus till judarnas öde under kriget. de Waal skriver om viljan att samla och sätta i kontext, att minnas, med diaspora, hemlöshet och minnet av människor, på ett briljant vis. Slutet var i sitt minimalistiska registrerande upplägg jobbig sorgsen läsning och stor litteratur.

3. Of human bondage, av W. Somerset Maugham. Mycket bra och finstämd roman om en mans sökande efter mening och lycka i livet. Nedtonad trots att huvudpersonen utsätts för en del umbäranden, och utan att Somerset Maugham idealiserar. Och med humor. Det var en lång bok som det tog mig lite tid att komma in i, men det sagt som parentes, för det är en klok bok med hopp om livet. ”Then he saw that normal was the rarest thing in the world.” (s. 576) Hear, hear! För övrigt var detta en fantastiskt snygg utgåva från Folio Society.

2. Butcher’s Crossing, av John Williams. (Nedpackad, så den representeras på fotot av en anonym bok). Utåt sett är det en berättelse om vilda västern och buffeljakt … men glöm det. Bedövande bra roman om en ung man som söker sitt ”oförstörbara jag” i västern, och nej jag tror inte han själv vet vad han menar. Han följer i alla fall med på buffeljakt, det är ramen. Melankolisk ton, exakt och detaljrikt språk och obönhörlig i berättandet gjorde att jag blev väldigt engagerad. Det är ingen munter bok och någonstans mot slutet mynnar allt ut i en upplevd insikt om livets intighet. Men mycket bra.

1. Oskuldens tid, av Edith Wharton. Oerhört bra roman som dels är en skarpt välformulerad satir över societetens konventioner och moral i New York under 1870-talet, dels är det en bitterljuv skildring av en kärlekshistoria som tycks dödsdömd från början. Och Wharton väver ihop dessa teman genom att kontrastera uppmålade/inbillade verkligheter med den faktiskt levda, och hon skildrar vidare människor som är fast i vad andra tycker och vad de själva tycker om vad dessa andra tycker. Det är en fin, skarp, rolig och sorglig roman. 

Det här inlägget postades i Läsning. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *