Så vad skriver jag egentligen nuförtiden? Eftersom jag inbillar mig att jag är en skrivande människa så innebär detta att jag också bör producera/skapa text (välj det ord som ger minst obehag). Så vad skriver jag? Jag är ju inte helt inaktiv, men på en årsbasis så skriver jag inte så mycket som jag tänker mig att jag vill skriva. Jag tänker mig i och för sig ofantliga mängder … driven av kreativ hybris som jag är. I år har det blivit en novell, som inte är längre än knappa 6 sidor, men som jag slet med ett par månader för att den ville bli något som jag inte hade tänkt att den skulle bli. Men så kan det vara.
Annars har de senaste åren framför allt inneburit manus. Min teatergrupp spelar en uppsättning per år, och i september i år så har vi premiär på vår sjätte komedi: Litet leder långt. Vår första komedi skrev jag 2015, men sedan har det blivit ett manus per år från 2018 och framåt. Just nu skriver jag på vårt sjunde manus. Jag tror att jag blir bättre, så det är ju förhoppningsfullt även för ett trött 51-årigt ego, men det tar också mycket tid … eller rättare sagt så tar livet mycket tid … eller än mer rättare sagt så tar livet den tid livet tar, men timmarna som finns över för en skrivprocess, som ärligt talat till stor del går ut på att inte skriva … är för få. Men trots allt, ett teatermanus på drygt 120 sidor per år är något reellt som går att ta på. Bevis för att jag är den skrivande människa som jag vill vara.
En del av livet går åt till att läsa. Läsandet är centralt i det som kallas Jag, så då lägger jag tid på läsning. I fjol blev det 67 böcker lästa, och i år kommer jag troligen ha läst mellan 75-80 böcker för jag är uppe i 41 redan nu (kortare och längre böcker). En av höjdpunkterna i år har varit The Sea, The Sea, av Iris Murdoch. Underhållande, intelligent roman med en lika opålitlig som osympatisk berättare. En annan höjdpunkt var pjäsen Arcadia av Tom Stoppard. Hur blir man så underhållande och intellektuell på en och samma gång? Jag vill veta!
Jag kanske ska skriva mer om att skriva och skriva mer om det jag läser … rutin på det man vill göra har historiskt sett varit ett utomordentligt recept för framgång, eller åtminstone framsteg. Framsteg är som alla vet den framgång man kan se även i ett misslyckande.